Nedskräpningens konsekvenser

Ett växande problem

Sifo-mätningar som Håll Sverige Rent regelbundet gör om svenskarnas attityder till nedskräpning visar att vi upplever att det är ett problem som ökar i omfattning. Om själva skräpmängden ökar i sig finns det få siffror på men upplevelsen av att nedskräpningen ökar är ett problem i sig. Med tanke på våra ändrade konsumtionsvanor där allt mer av det vi konsumerar konsumeras i offentliga miljöer är det inte heller fel att anta att skräpmängderna faktiskt har ökat.

Läs gärna våra skräprapporter om du vill veta mer. Läs även om vår nya metod för skräpmätning som ska hjälpa kommuner att ta reda på hur mycket skräp som egentligen hamnar på marken.

Brott föder brott

När människor upplever att nedskräpningen ökar är det ett dåligt tecken eftersom det lätt blir självuppfyllande. Studier visar nämligen att nedskräpning skapar en negativ spiral: Människor uppfattar att det är okej att slänga skräp på marken om det redan ligger skräp där. Respekten för platsen försvinner varför en plats som är nedskräpad ofta även drar till sig både klotter och annan skadegörelse. Följden blir en plats som upplevs som både otrevlig och otrygg att vistas på.

Det här menar bland andra kriminologerna James Q Wilson och George Kelling som kallar den negativa spiralen en epidemi. Enligt epidemiteorin behöver det inte vara en specifik person, utan snarare inslag i en miljö, som uppmuntrar till kriminella handlingar. Om en ruta i ett tunnelbanetåg är krossad så uppfattar de resande att ingen bryr sig och att ingen är ansvarig. Snart har fler fönster slagits sönder!

Att det här inte bara är antaganden bevisades bland annat i New York under slutet av 1990-talet. Där kunde man se en 75 procentig minskning av brott i tunnelbanan i jämförelse med början av decenniet som följd av en satsning som bland annat omfattade en stor satsning på att motverka klotter och skräp. En ren miljö inte bara upplevs utan kan också de facto vara just en trygg miljö. (Den tändande gnistan av Malcom Gladwell)

I 2008 publicerades artikeln The spreading of disorder i Science som beskriver experiment där man bland annat testade människors reaktioner på skräp. Det visade sig att när en plats var nedskräpad lockade det fler att skräpa ner än om samma plats var renstädad.

Barn, djur och natur tar skada

Förutom att skräp förfular omgivningen utgör skräp en fara för både natur, djur och människor. Fimpen, som är vårt absolut vanligaste skräp, innehåller kemikalier som kan vara livsfarliga för nyfikna barn. Vilda djur som äter plast kan kvävas eller svälta ihjäl, läs till exempel om fågeldöden orsakad av plastföremål som flugit till havs. Hundar skär sig på glassplitter, kor förblöder för att ha fått i sig vasst skräp och fåglar svälter ihjäl för att de inte kan smälta platsföremål.

Många skräpföremål har en mycket längre nedbrytningstid (se vår nedbrytningskurva, pdf 175 kb) än vad många tror. Plast kan ligga i hundratals år utan att försvinna och glas försvinner närapå aldrig trots att det är gjort av naturmaterial.

En hel del skräpföremål innehåller kemikalier som när de hamnar på fel ställe läcker ut i naturen där de även i små mängder kan orsaka stor skada, inte bara på djur och natur, utan även på människor när vi får i oss kemikalierna via vattnet.

Det stora i det lilla

Man kan tycka att nedskräpningen är ett litet problem i förhållande till de världsomspännande utmaningarna vi står inför med förestående klimatförändringar. Men, om man inte kan ta ansvar för sitt eget skräp, hur ska man då kunna ta ansvar för att förändra sina vanor så mycket att den egna miljöbelastningen minskas? Det är alltid i det lilla det börjar...